Hello! Nu ar det mindre an en vecka kvar till Halloween, och lagom till dess slapps annu en Saw-film. Gick pa den igar och den var sjukt bra, genial rent ut sagt! Uppmarksammar hur dalig sjukvarden ar i USA, att de som som avgor om en manniska ska leva eller inte ar forsakringsbolagen. Aven fast vi betalar ackligt mycket skatt i Sverige har vi det jakligt bra, manga har lider av mer eller mindre allvarliga handikapp vilka de inte kan gora nagot at pga. deras saknad av health insurance. Som tur ar borjar det antligen ske forandring, om nagra ar kommer USA formodligen ha samma system som vi.

Men tillbaka till gardagen. . . Det var en kille vid namn Cody som fragade om jag ville ga med honom, Antonia (tyskan) och Antonia's vardbror pa Saw. Cody ar en skolans storsta nord, men jattesnall. Sa jag tankte: "Visst, antligen gora nagot annat an att kora runt i en bil med olika personer en hel kvall. Antonia och jag skulle ju anda hitta pa nagot i helgen, det har blir nice!". Men nar Cody hamtade mig var han ensam i bilen (okeey). . .
- Where are the others? (me)
- Ohh, I didn't ask them. . . did you?
- Hoho, you told me you were going to.
- Ohh, right! I must have forgotten about that.

Vad tusan, ar det sa har amerikaner raggar?! Aja, far val ga for den har gangen. . . (inte direkt sa att jag kunde slanga mig ur bilen, + han ar trevlig och jag ville verkligen se Saw VI). Han hamtade upp mig klockan sex, filmen borjade tio sa vi hade mycket tid att doda, visade sig att han gillar bilar (skrall!). Han tog mig till varenda bilforsaljare i Yankton och visade de senaste aken. Haha bilar, min favorithobby. . . NOT! Men jag loste nog det hela ganska bra, drog till med nagra uttryck jag hade lart mig fran "Pimp My Ride" och sedan var jag medlem i klubben (och vuxna som sager att man inte lar sig nagot nar man tittar pa TV, hahaha). 

Efter att ha sett hans drombil (Camaro SS), drog vi till Donken dar han overtygade mig om att testa den nya McFlurry'n (peanutbuttercups, mums!).  Det hela rullade pa riktigt bra, hade faktiskt sa roligt som det gar med en kille vars storsta hobby ar att sitta framfor datorn och spela "Mafia Wars". Men sjalvklart har jag min vanliga tur. . . nar vi star och vantar pa att kopa biljetter kommer halva volleyboll laget med deras respektive pojkvanner, och sjalvklart ar forsta fragan: "Are you on a date?". . . HOH! Herregud, nu vet jag vad som kommer vara huvudnyheten imorgon, sa typiskt verkligen! Kunde ju inte bli battre, har redan nu borjat forbereda mitt forsvar. Aja, kan inte gora mer an att skratta och vara glad over att jag uppskattas utav nagon, haha. 

Nej, den jag tanker pa innan jag somnar pa kvallarna finns inte USA. Jag kanske framstar som patetisk nu, men det struntar jag i. Jag tanker fortfarande pa samma person jag tankte pa i somras och innan jag akte. Var sa roligt att prata med dig pa msn igen, saknar dig.

Nagra andra lackerbitar jag pratade med, eller de pratade och jag skrev, via webcamera/msn var Tove, Lisa och lite Stina och Maria. Tank att en timme pa datorn kunde skanka sa mycket gladje, riktigt skont att se att ni lever! Visst, vi har kontakt via e-mail nastan varje dag men att hora era roster ar nagot helt annat. Pratade aven med Josse en stund, otroligt roligt att halla ett flytande samtal med dig ocksa. Ni ar bast!

Som om inte det var tillrackligt sa fick jag aven ett samtal av familjen samma dag, nar jag minst anar det ocksa. Stod namligen i duschen nar min vardpappa kommer springade till dorren och hojtar "Elin, your mother is on the phone!!". Hahah, blev stressigt ett dar tag ;) Jag blev sa lycklig, tack Alexander G. Bell for ditt underbara verk!

Manga tarar falldes den dagen, bade av gladje och sorg. Som tur ar star jag inte ensam, bade min familj har, slakt och vanner hemma i Sverige stottar mig. Tack moster Monica for ditt mail, det hjalpte verkligen att fa forklarat for sig hur amerikaner ar och vilka egenskaper som gor oss olika.  Jag vet att jag kommer att klara av det har aret, attityd ar allt.

Bye, en som besitter manniskans viktigaste pusselbit. . . overlevnadsinstikt.

Usch, ingen bra dag, ingen bra dag alls! Massa plugg i "American Literature" och gar upplever inkubationstiden innan svininfluensan. Min norska vardbror kunde knappt prata igar och var nara pa att tas till sjukhuset pga. hans hoga feber. Jag fryser standigt och just nu vill jag bara ga och lagga mig under tacket!

Igar fick jag aven en rejal laxa, kan verkligen inte se manga har som vanner. Var meningen att vi skulle ga pa party, men nepp inte da. . .  Ah, ar sa javla trott pa alla fakevanner! Spenderade dock kvallen innan hos min favorit, men vi somnade nastan direkt. Jag hade namligen haft cheercamp hela dagen for alla klasser fran forskolan upp till 6th grade. Det var riktigt roligt, synd att det inte ar lika latt att bli poppis bland tjejerna i min alder.

Vi tranade hela dagen, och de kunde dansen riktigt bra. . . men nar det antligen var dags och de stod ute pa faltet infor fotbollspubliken i halvlek kom de forstas inte ihag nagonting, haha. Har tyvarr inga bilder, glomde kameran hemma (suck).

Ett glad nyhet dock ar att igar, nar min vardpappa hade hamtat posten fran postkontoret, fick jag se att jag hade fatt ett paket fran min familj, och ett kort fran min moster Monica med familj. Tack sa jattemycket, riktigt roligt att se att du laser min blogg Monica och att ni finns dar och stottar mig :) Av mamma och pappa fick jag en jattemysig troja och av Alva ett behovligt lexikon, har redan sagt det tusen ganger men jag tror pa upprepning. . . Tack, tack, tack, sidorna i lexikonet kommer att ramla ut nar jag kommer hem och trojan kommer att anvandas flitigt i vinter. Tack, alskar er!

Nej nu ska jag fortsatta plugga, bara 500 ord kvar. . .  Ciao!